Sealyhamterrierns historia
Sealyhamterrriern kommer från Wales. Rasens ursprung är från godset Sealyham i Pembrokeshire, där ägaren John Edwards omkring 1840, beslöt sig för att skapa en egen terrier. Anledningen var att han tyckte att de lokala terriernas jaktegenskaper inte var tillräckligt bra. Vilka terrriers som användes i begynnelsen är oklart. Men huvudsyftet var att få fram en hund med bra jaktegenskaper, som kunde användas för jakt av räv, utter, grävling och vildkatt. Andra kriterier var att den skulle vara lågbent, vit sträv päls, relativt stort huvud med kraftig käke och lång kropp. Utseendet lämnades därhän, det viktigaste var jaktegenskaperna. Endast de mest tåliga och stridslystna hundarna användes vid avelsarbetet. I slutet av 1800-talet startades dock ett avelsarbete där även utseendet fick en roll. Rasen erkändes 1910 som officiell ras av den engelska kennelklubben och ett par år senare förekommer den i rasförteckningen i den svenska. Dagens Sealyham är betydligt fridsammare än den hund som J Edwards skapade. Men den har ändå temprament så det förslår, så den kräver en fast hand av sin ägare. Rasen tillhör, tyvärr lite oförtjänt bland de minst representerade av terriers, med cirka 10 till 20 registreringar per år.